hur kan dagarna gå vidare när halv jag har stannat ?
varenda andetag jag tar, allt jag gör, allt jag ser, allt jag känner, ska jag göra för min bästavän , Linnea alltid du och jag, min fina solstråle. jag lämnar dig aldrig, för i mitt hjärta kommer du alltid finnas. så länge jag andas. och när jag slutar andas, då ses vi igen. <3 du är helt klart bäst !
Även om jag kämpar varje dag och försöker visa mig stark så tänker jag på henne hela tiden och jag tvingar mig själv att inte låta tårarna falla. Jag får skuldkänslor över att jag har skrattat och glömt henne för en sekund och samtidigt som jag tvingar mig själv att inte försöka må bra så gör jag allt för att inte må dåligt. Jag är kluven. Jag förstår inte vad jag gör och jag förstår inte hur jag mår eller vad jag tänker. Ingenting stämmer längre. Förstår ni hur det känns när den enda personen du umgås med, pratar med och gör allt med försvinner? Hon har inte flyttat, rest bort eller gått till en granne. Och hur mycket jag än intalar mig själv att hon bara är borta för en liten stund så vet jag ändå innerst inne att hon aldrig mer kommer tillbaka. Aldrig mer. Aldrig mer. Det ekar i mitt huvud och det gör ont, så jävla ont. Jag vet att det finns många som bryr sig om mig, men just i denna stund så känns det faktiskt som att jag inte vill att någon annan ska finnas här än Linnea
Jag har fortfarande inte förstått att du är borta, jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Ibland kommer jag på mig själv med att vilja slå ditt nummer och jag tänker fortfarande på allting som vi har planerat att göra. När det går upp för mig att du inte kommer tillbaka och att jag aldrig mer kommer att prata med dig så slår mitt hjärta 100 gånger fortare och mina tårar strömmar ner för kinderna. Det gör ont i magen och jag blir så frustrerad att jag vill slå sönder saker. Sen försvinner det igen och jag tror att du ska komma tillbaka, jag intalar mig själv att du kommer sitta på mitt rum när jag kommer hem och att allting ska vara som vanligt. Sen kommer jag på mig själv igen och allting börjar om. Hjärtat slår fort, det värker, magen gör ont och tårarna rinner. Det känns som att jag går omkring i en cirkel, jag kan aldrig tänka klart och allting är suddigt. Det finns ingen verklighet längre.
5 månader sen du lämnade oss med sorg & smärta , älskade och saknade bsätavänn !
Även om jag kämpar varje dag och försöker visa mig stark så tänker jag på henne hela tiden och jag tvingar mig själv att inte låta tårarna falla. Jag får skuldkänslor över att jag har skrattat och glömt henne för en sekund och samtidigt som jag tvingar mig själv att inte försöka må bra så gör jag allt för att inte må dåligt. Jag är kluven. Jag förstår inte vad jag gör och jag förstår inte hur jag mår eller vad jag tänker. Ingenting stämmer längre. Förstår ni hur det känns när den enda personen du umgås med, pratar med och gör allt med försvinner? Hon har inte flyttat, rest bort eller gått till en granne. Och hur mycket jag än intalar mig själv att hon bara är borta för en liten stund så vet jag ändå innerst inne att hon aldrig mer kommer tillbaka. Aldrig mer. Aldrig mer. Det ekar i mitt huvud och det gör ont, så jävla ont. Jag vet att det finns många som bryr sig om mig, men just i denna stund så känns det faktiskt som att jag inte vill att någon annan ska finnas här än Linnea
Jag har fortfarande inte förstått att du är borta, jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Ibland kommer jag på mig själv med att vilja slå ditt nummer och jag tänker fortfarande på allting som vi har planerat att göra. När det går upp för mig att du inte kommer tillbaka och att jag aldrig mer kommer att prata med dig så slår mitt hjärta 100 gånger fortare och mina tårar strömmar ner för kinderna. Det gör ont i magen och jag blir så frustrerad att jag vill slå sönder saker. Sen försvinner det igen och jag tror att du ska komma tillbaka, jag intalar mig själv att du kommer sitta på mitt rum när jag kommer hem och att allting ska vara som vanligt. Sen kommer jag på mig själv igen och allting börjar om. Hjärtat slår fort, det värker, magen gör ont och tårarna rinner. Det känns som att jag går omkring i en cirkel, jag kan aldrig tänka klart och allting är suddigt. Det finns ingen verklighet längre.
5 månader sen du lämnade oss med sorg & smärta , älskade och saknade bsätavänn !
Kommentarer
Trackback
